Daleos Yrväder

Eros eller Daleos Yrväder som han egentligen hette kom till mig av en slump - det var egentligen hans bror Yabba dabba do som skulle bli min hund men han gick tyvärr bort då han var född med ett missbildat hjärta. Eros var en underbart förig och mjuk rottiskille som hade en stor aptit på det mesta som kom i hans väg. Det var underbart att träna spår och lydnad med honom då han var en naturbegåvning inom bägge disciplinerna.

Dessvärre hade Eros dåliga höfter (D-D) med lindriga pålagringar på höger sida redan vid 12 månaders ålder vilket innebar att han fick äta stora mängder Rimadyl. Den 10:e juli märkte jag efter att ha varit bortrest en vecka att Eros hade svårt att få upp munnen och hade kraftiga smärtor från käken. Vid en akuttid morgonen efter konstaterades det att Eros led av en autoimmun sjukdom som heter tuggmuskelmyosit som hade blivit kronisk. Tack vare hans dåliga höfter gick det inte att sätta in behandling för detta då det inneburit mycket stora doser Cortison vilket inte går ihop med Rimadyl. Veterinärens dom var som ett knytnävsslag i magen men det enda rätta för Eros.

Jag har fortfarande svårt att prata och tänka på Eros sista timmar i livet. Jag kan fortfarande känna hans andedräkt och hjärtslag när jag tänker på honom och kan inte komma över att han inte finns längre. Han fattas mig något fruktansvärt och jag förväntar mig hela tiden att han ska komma springandes runt ett hörn och överfalla mig med hans slemmiga kyssar och hans envisa, rytmiska dunkande med svansen. Jag kommer aldrig mer få en rottweiler som han och väljer därför att avstå från att skaffa en ny. Det skulle göra alltför ont och ingen annan rottis skulle kunna mäta sig med honom - någonsin! Han var något i särklass och en stor del av mitt hjärta kommer förevigt att tillhöra honom!

Vila i frid älskade Eros...